Avtalsrörelsen 2016 är igång

Hemkommen efter två dagars avtalskonferens på Marholmen, En av många avtalskonferenser där väldigt många förtroendevalda och medlemmar kommer att träffas för att tillsammans börja ett arbete som till slut ska resultera i avtalskrav för respektive avtalsområde.

De som träffas i veckan är förtroendevalda från Kommuner och Landsting. Förutom att gå igenom alla tusentals avtalsförslag som skrivits av medlemmar runt om i landet har vi gått igenom de personliga berättelserna från medlemmar som blivit intervjuade inför dessa konferenser. Intervjuer gjorde att de som träffades, personliga möten att ta med sig.

Väldigt många medlemmar är stolta att gå till arbetet oavsett yrke. Undersköterska, barnskötare, snickare, lokalvårdare m.m. beskriver med olika ord egentligen samma sak.

Jag trivs med mitt arbete men.....

- jag önskade jag orkade arbeta mera.
- jag önskade jag hade bättre lön.
- Jag önskar jag hade en trygg anställning.
- jag önskade att jag hade en yrkesutveckling.
- jag önskade att vi hann med att göra alla arbetsuppgifter.

Jag tror vi alla genom åren både en och två gånger sagt samma sak.

Dessa önskningar ska inte underskattas, för hur länge kommer arbetsgivarna kunna behålla sina anställda, göra yrkena mera attraktiva utan att göra någonting åt löner och arbetsvillkor.

Två inspirerande dagar med många tankar inför nästa års avtalsrörelse.

40 procentenheterna skillnad mellan andelen heltidsanställda och heltidsarbetande!

Andelen heltidsanställda inom omsorgen är idag närmare  90%, en stadig ökning sedan socialdemokraterna i Skellefteå beslutade att alla skulle ha en heltidsanställning.

Men hur ser det ut i verkligheten har ett beslut om heltid gjort att antalet heltidsarbetande ökat?
2014 skilde det 40 procentenheter mellan andelen heltidsanställa och andelen heltidsarbetande inom omsorgen. En väldigt stor skillnad.

Vad är det som gör att de som har en anställning på heltid ändå väljer att arbeta deltid? Är det möjligt att det i verkligheten för väldigt många inte går att arbeta heltid? Arbetsvillkoren är sådan att trots en heltid i botten så orkar man inte med. Scheman och arbetsbelastingen är så hög at den enda valet man har är att söka sig ned i tid.

Ska heltid vara norm inom omsorgen måste även villkoren vara sådana att de som arbetar där orka med ett heltidsarbete

Idag skiljer det också i heltidsmått mellan olika anställda inom omsorgen. Personliga assistenterna har ett högre heltidsmått än andra anställda. Kommunal har i flera år krävt i förhandling att deras heltidsmått skulle sänkas till övriga anställda.

I tabellen nedan syns utvecklingen i Skellefteå sedan 2010, endast 48% arbetar heltid trots att 88 % har en heltidsanställning

Källa: kolada.se

Varför är medlemmarna är på krigsstigen!

 Varför är det missnöje inom omsorgen när det istället borde vara tvärtom.

Den 1 september tillsvidareanställdes alla undersköterskor som hade intjänat företrädesrätt, ett bra beslut som borde ha inneburit att på många arbetsplatser inom äldreomsorgen borde det ha blivtit en högre bemanning. Varför är det då just nu en situation där många av Kommunals medlemmar upplever att de inte längre tycker att det är roligt gå till arbetet.

Självklart har det inte plötsligt från en dag till en annan blivit en ohållbar situation utan det har varit en process som pågått under en längre tid.

Bemanningen har under en relativt lång tid blivit lägre och lägre, andel anställda med trygga anställningar har under väldigt många år blivit lägre och lägre. Förhoppningsvis vänder detta nu men är det för sent? 

Medlemmarnas möjligheter att påverka sina scheman försämras, från att ha varit en dialog på arbetsplatsen är det en central enhet som gör färdigt alla scheman. Dessutom börjar det gå ut direktriv som både är felaktiga och kan misstolkas.  

Exempel: arbetsgivaren är tydlig alla ska arbeta exakt lika många helgdagar och alla schemaperioder ska vara endast 4 veckor. Dessutom ska alla arbeta 5 helger av 12 eller mer, trots att man bara får veta sitt schema 4 veckor i taget. Enligt vårt lokala avtal och hur det fungerat i över tio år har detta varit en dialog mellan chef och medarbetare. Från en schema period till nästa är det helt plötslig inte möjligt att föra den dialogen.

Trycket på Kommunals medlemmar är idag höge än någonsin, sjukskrivningstalen ökar och fler än någonsin ringer och funderar över att säga upp sig.

Jag tycker att svaret i dagens tidning från ansvariga visar på vad problemet är.

Vi är just nu mitt i en förändringsprocess där vi gör många saker samtidigt och det kan vara besvärligt.

Är det rimligt att i en komplicerad verksamhet som omsorgen att göra många förändringar samtidigt?

Självklart inte. För att få lugn och ro och för att Kommunals medlemmar igen ska kunna känna glädje i arbetet krävs det att ett antal förändringsprocesser stoppas.

Steg 1 Bemanna upp igen till en bemanning som är korrekt, klarar inte lokal chef av det se till att någon annan gör det. 

Steg 2 Se till att de anställda får vettiga schema med rimlig helgtjänstgöring och inga dela turer.

Vem vill arbeta när schemat ser ut så här. "Obs detta schema är inte önskat av den enskilde"

Steg 3 låt de lokala ombuden var delaktiga i punkt 1 och 2. ( Kommunal kommer att begära skadestånd för varje gång det inte sker) 

Steg 4 fortsätt med övriga förändringar med en punkt åt gången inte allt på samma gång.