Vad är det jag missar

Vad är det jag missar?
Hur kan dessa fakta göra att stödet ökar för partier som aldrig kommer att stå på den svenska arbetaren sida?
Har du och jag glömt att oavsett om vi vill eller inte så finns ett klassamhälle?
 Oavsett vad du eller jag tycker så har vi mera gemensamt med vår nya granne jämfört med företagsledaren när det gäller att förbättra dina och mina villkor på lång sikt.
Hösten 2017 lägger Socialdemokraterna förslag om 7, 7 miljarder till Kommunerna 2018
Moderaterna lägger ett förslag som innebär 3 miljoner mindre, Sverigedemokraterna lägger förslag på 13 miljarder mindre.
Våren 2018 röstar Socialdemokraterna ett förslag om att fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill upp till 25%. Moderaterna läger ned sina röster, Sverigedemokraterna röstar emot. Ja emot att att du och jag ska får möjlighet att som arbetsgivarna dra  av en del av medlemsavgiften.
Den 7 juni 2018 röstar Moderaterna och Sverigedemokraterna att inte begränsa de vinster som tas ut av de privata företagen inom omsorg skola som ser till att mindre pengar finns till våra barn och äldre.
Socialdemokraterna vill avskaffa allmän visstidsanställning, den anställningsform inrättades av alliansen som gör att arbetstagare precis som för hundra år sedan får stå med mössan i hand och vänta på jobb. Men denna gång i form av en mobil som vänta på nästa SMS.
Sverigedemokrater och Moderater presenterar förslag som ytterligare ska underlätta för arbetsgivare och gör otryggheten större för arbetaren.
Listan på skillnaden i politik går göra längre men för mig räcker dessa argument för att jag ska rösta på att Socialdemokraterna ska få fortsatt förtroende att leda Sverige inför framtiden
Det finns utmaningar, självklart exempelvis både när det gäller migrationen. När det gäller sjukförsäkringen och vårt pensionssystem. Det vore väl konstigt om dagens regering med en incke egen majoritet som utmanats av moderaterna och Sverigedemokrater i fyra skulle ha lyckats med allt.
Men för mig är alternativet att mera skattesänkningar, mer politik som ska se till individen istället för kollektiv ska göra Sverige mera framgångsrikt. Göra att jag får det bättre på sikt helt otänkbart.
Den 9 september är det val, oavsett alla opinionsundersökningar så vet jag hur jag vill Sverige ska se ut om 20-50 år.  Ett Sverige som fortsatt är känt för vår jämställdhet, för vår samhällsutveckling. För vår förmåga att trots vad många säger höga skatter ha en reallöneutveckling, där den starka svenska modellen är en av grunderna för tillväxt för alla.
Jag lägger min röst på en fortsatt stark socialdemokratisk ledd regering.

Vad kan vi lära oss av det presidentvalet i USA?

Valresultatet om ny president i USA är klart och medborgarna i USA har röstat fram en man som under hela sin valrörelse pratat om hur medborgarna fått det sämre. Trump har genom sin retorik som mycket handlat om att stänga gränser, bygga hinder och inte minst pratat om det nationalistiska lyckats få tillräckligt många röster för att bli president i vad många säger är ”världens mäktigaste land”.

Valet är gjort och de amerikanska väljarna har gjort sitt val. Om två är det nytt val i Sverige och vad kan vi då ta för lärdom av det amerikanska valet?

Politik handlar om att vilja förändra, förändra ett samhälle i den riktning som jag och andra som delar samma ideologi och idéer om ett samhälle vill leva i. Politik handlar om vem som ska ha folkets mandat att bestämma. Politik handlar om att presentera dessa idéer och genomföra dom. 

I artiklar efter artiklar inför valet i USA framkommer det att människor ville ha förändring, människor vill ha det bättre. Man såg att andra runt om i världen faktiskt fick det bättre medan de själva stannat av i sin ekonomiska utveckling. Att reallönerna inte ökat på över 15 år, att arbeten försvunnit det tror jag underskattades och nyttjades av Trump.

I Sverige har vi inte samma situation men det kan upplevas av många att situationen är densamma. I Sverige har de som har arbete , ständigt haft reallöneökningar och fått det bättre, men det på bekostnad av våra grannar, kamrater, föräldrar som inte sensate 10 år fått vara med på resan om att få det bättre. Vi har en vård som på många ställen inte klarar sitt uppdrag, vi har en omsorg som många upplever försämras, vi har en skola bär resultaten försämras. Socialförsäkringen för de som behöver den försämras. Nya medborgare hamnar utanför, klasskillnaderna ökar.  

Allt detta vet vi utnyttjas av partier med enkla lösningar. Vi har nyss sett det i USA, vi har själva upplevt det här hemma förra valet. 

Att nationalsocialistiska idéer får genomslag i hemma i Sverige och i andra länder är inte konstigt när medborgaren upplever att det inte får det bättre.

Här måste politik göra skillnad, här måste konkreta förslag också bli verklighet. Politik kan göra skillnad.

Att inkludera alla i samhället är nödvändigt för att motverka de populistiska argument som annars kommer i valrörelsen 2018. För vi har facit, vi vet vad som händer när människor som inte känner sig en del av samhället lägger sin röst.

Stora skillnader mellan SKL,s viljeinriktning och Kommunals avtalskrav.

Politikerna är yttersta arbetsgivare i Kommuner och landsting, hur tänker de sig att det ska fungera om deras arbetsgivarorganisation får som de vill?

Hur tänker de sig att deras chefer ska klara av ett ännu otydligare löneavtal?

Sveriges Kommuner och landsting (SKL) vill att det ska bli ännu tydligare att lönesättning ska ske i dialog mellan chef och medarbetare. Avtal utan angivna nivåer för löneökningar ska eftersträvas. Avtalen ska inte innehålla individuellt garanterade löneökningar eller bestämmelser om lägst lön.

Kommunal yrkar på löneökningar med minst 661 kronor per månad och heltidsanställd. Kommunal yrkar att lägstalönerna höjs med procent tal som motsvarar löneökningarna inom avtalsområdet

Kommunal yrkar dessutom på en särskit löneutrymme  med minst 400 kr för undersköterskor.

Kommunal yrkar dessutom att löneavtalet ska reglera löneökningar för alla, oavsett anställningsform eller avlöningsform.

Kommunal yrkar att en bestämmelse införs om hur lägst löner höjs i förhållande till lönerevision.

Kommunal yrkar att nyanställda ska lönesättas utifrån arbetsgivarens lönestruktur.

Kommunal yrkar att erfarenhetstillägg införs för alla yrkesutbildade första 5 åren.

Kommunal yrkar att det i löneavtalet införs en yrkesutvecklingsbilaga.

Hittills har det ju inte fungerat angående lokal lönesättning, Kommunal får ta striden varje år för att vikarier ska få löneökning. Att nyanställda ska lönesättas på ett just sätt. Problem som finns lokalt hos många kommuner och landsting avspeglas i Kommunals krav. SKL,s ingång är för mig helt verklighetsfrämmande. Att tro att arbetsgivarna och cheferna ute i kommunerna ska klara av en ännu mera otydligt lönemodell än idag är att ha en övertro på arbetsgivarna.

Lokalt får vi samtal att de inför årets avtalsrörelse inte ens haft upp gällande kriterier för samtal på arbetsplatsträffar, hur ska då de nyanställda veta vad som gäller?

SKL vill dessutom att anställningsvillkoren ska bli mer flexibla och öppnas upp för ytterligare möjligheter till lokala anpassningar, dels genom lokal kollektivavtal, dels genom överenskommelse mellan chef och medarbetare.

Hur tänker man här? redan idag är det för mycket delade turer och konstiga scheman. Alltför många arbetar deltid och ca 25 % av Kommunals yrkesgrupper är visstidsanställda i Kommuner och landsting.

Kommunal går in i avtalsrörelsen med att heltid som norm ska var det som ska gälla i Kommuner och landsting. 

Kommunal yrkar där om en överenskommelse om tidsperiod för genomförande.

Kommunal yrkar att det lokal arbetets kring arbetsorganisation, totalbemanning, arbetsmiljöförhållande och arbetstidens förläggning ses över för att målet ska uppfyllas. Heltid som norm får inte innebära sämre arbetsmiljöförhållanden. 

Kommunals avtalskrav finns att läsa här:

https://www.kommunal.se/nyhet/kommunal-storsatsar-i-avtalsrorelsen-2016

SKL;s inrikting finns att läsa om här: 

http://skl.se/download/18.e79aa5215143dd034b86b33/1450706806569/Mål+o+inriktning+SKL+o+Pacta+Avtal+16.pdf

Det är inga problem att tillsvidareanställa personal!

Det har nu gått två månader sedan Skellefteå Kommuns beslut om att tillsvidare anställa alla undersköterskor som hade intjänat företrädesrätt i kommunens äldreomsorg.

Tyvärr försvann det positiva beslutet i den orkan av missnöje som följt efter andra beslut.

Vad har då hänt efter det beslutet, är det nu slut med att vikarier får jobb? behövs det inte anställas några fler undersköterskor på ett tag?

Frågeställningar som kan vara relevanta då det varit praxis i väldigt många år att det inte har varit möjligt att få en anställning direkt efter avslutad utbildning. Praxis har istället varit att hanka sig fram på otrygga anställningar till men som behövd, kompetent undersköterska till slut fått en anställning.

Jag har följt hur Kommunen annonserat efter nya medarbetare till kommunen senaste två månaderna och kommit fram till följande.

Antal vikarier med korta tim anställningar verka minska. ( kan finnas mer än en orsak till detta)
Men det som är mest intressant är att antalet jobbannonser i platsbanken där kommunen söker efter undersköterskor att tillsvidareanställa är fler på två månader än vad jag tidigare kunnat se senaste 10 åren.

Behov är trots att ca 80 undersköterskor tillsvidareanställdes 1 september fortfarande stort. Just nu är det sju tjänster som annonseras på platsbanken.

Min slutstats är att det är möjligt i kommuner än Skellefteå att låta alla Undersköterskor som intjänar företrädesrätt att direkt få en tillsvidareanställning. Ja tom det går att tillsvidare anställa alla som idag går ut direkt från vård och omsorgscollege. Går det i Skellefteå går det i fler kommuner. Går det i äldreomsorgen i Skellefteå går det även inom stöd och service i Skellefteå.

Avtalsrörelsen 2016 är igång

Hemkommen efter två dagars avtalskonferens på Marholmen, En av många avtalskonferenser där väldigt många förtroendevalda och medlemmar kommer att träffas för att tillsammans börja ett arbete som till slut ska resultera i avtalskrav för respektive avtalsområde.

De som träffas i veckan är förtroendevalda från Kommuner och Landsting. Förutom att gå igenom alla tusentals avtalsförslag som skrivits av medlemmar runt om i landet har vi gått igenom de personliga berättelserna från medlemmar som blivit intervjuade inför dessa konferenser. Intervjuer gjorde att de som träffades, personliga möten att ta med sig.

Väldigt många medlemmar är stolta att gå till arbetet oavsett yrke. Undersköterska, barnskötare, snickare, lokalvårdare m.m. beskriver med olika ord egentligen samma sak.

Jag trivs med mitt arbete men.....

- jag önskade jag orkade arbeta mera.
- jag önskade jag hade bättre lön.
- Jag önskar jag hade en trygg anställning.
- jag önskade att jag hade en yrkesutveckling.
- jag önskade att vi hann med att göra alla arbetsuppgifter.

Jag tror vi alla genom åren både en och två gånger sagt samma sak.

Dessa önskningar ska inte underskattas, för hur länge kommer arbetsgivarna kunna behålla sina anställda, göra yrkena mera attraktiva utan att göra någonting åt löner och arbetsvillkor.

Två inspirerande dagar med många tankar inför nästa års avtalsrörelse.

40 procentenheterna skillnad mellan andelen heltidsanställda och heltidsarbetande!

Andelen heltidsanställda inom omsorgen är idag närmare  90%, en stadig ökning sedan socialdemokraterna i Skellefteå beslutade att alla skulle ha en heltidsanställning.

Men hur ser det ut i verkligheten har ett beslut om heltid gjort att antalet heltidsarbetande ökat?
2014 skilde det 40 procentenheter mellan andelen heltidsanställa och andelen heltidsarbetande inom omsorgen. En väldigt stor skillnad.

Vad är det som gör att de som har en anställning på heltid ändå väljer att arbeta deltid? Är det möjligt att det i verkligheten för väldigt många inte går att arbeta heltid? Arbetsvillkoren är sådan att trots en heltid i botten så orkar man inte med. Scheman och arbetsbelastingen är så hög at den enda valet man har är att söka sig ned i tid.

Ska heltid vara norm inom omsorgen måste även villkoren vara sådana att de som arbetar där orka med ett heltidsarbete

Idag skiljer det också i heltidsmått mellan olika anställda inom omsorgen. Personliga assistenterna har ett högre heltidsmått än andra anställda. Kommunal har i flera år krävt i förhandling att deras heltidsmått skulle sänkas till övriga anställda.

I tabellen nedan syns utvecklingen i Skellefteå sedan 2010, endast 48% arbetar heltid trots att 88 % har en heltidsanställning

Källa: kolada.se

Varför är medlemmarna är på krigsstigen!

 Varför är det missnöje inom omsorgen när det istället borde vara tvärtom.

Den 1 september tillsvidareanställdes alla undersköterskor som hade intjänat företrädesrätt, ett bra beslut som borde ha inneburit att på många arbetsplatser inom äldreomsorgen borde det ha blivtit en högre bemanning. Varför är det då just nu en situation där många av Kommunals medlemmar upplever att de inte längre tycker att det är roligt gå till arbetet.

Självklart har det inte plötsligt från en dag till en annan blivit en ohållbar situation utan det har varit en process som pågått under en längre tid.

Bemanningen har under en relativt lång tid blivit lägre och lägre, andel anställda med trygga anställningar har under väldigt många år blivit lägre och lägre. Förhoppningsvis vänder detta nu men är det för sent? 

Medlemmarnas möjligheter att påverka sina scheman försämras, från att ha varit en dialog på arbetsplatsen är det en central enhet som gör färdigt alla scheman. Dessutom börjar det gå ut direktriv som både är felaktiga och kan misstolkas.  

Exempel: arbetsgivaren är tydlig alla ska arbeta exakt lika många helgdagar och alla schemaperioder ska vara endast 4 veckor. Dessutom ska alla arbeta 5 helger av 12 eller mer, trots att man bara får veta sitt schema 4 veckor i taget. Enligt vårt lokala avtal och hur det fungerat i över tio år har detta varit en dialog mellan chef och medarbetare. Från en schema period till nästa är det helt plötslig inte möjligt att föra den dialogen.

Trycket på Kommunals medlemmar är idag höge än någonsin, sjukskrivningstalen ökar och fler än någonsin ringer och funderar över att säga upp sig.

Jag tycker att svaret i dagens tidning från ansvariga visar på vad problemet är.

Vi är just nu mitt i en förändringsprocess där vi gör många saker samtidigt och det kan vara besvärligt.

Är det rimligt att i en komplicerad verksamhet som omsorgen att göra många förändringar samtidigt?

Självklart inte. För att få lugn och ro och för att Kommunals medlemmar igen ska kunna känna glädje i arbetet krävs det att ett antal förändringsprocesser stoppas.

Steg 1 Bemanna upp igen till en bemanning som är korrekt, klarar inte lokal chef av det se till att någon annan gör det. 

Steg 2 Se till att de anställda får vettiga schema med rimlig helgtjänstgöring och inga dela turer.

Vem vill arbeta när schemat ser ut så här. "Obs detta schema är inte önskat av den enskilde"

Steg 3 låt de lokala ombuden var delaktiga i punkt 1 och 2. ( Kommunal kommer att begära skadestånd för varje gång det inte sker) 

Steg 4 fortsätt med övriga förändringar med en punkt åt gången inte allt på samma gång.

Bägaren håller på att rinna över, medlemmarnas frustration över sina villkor syns nu på insändarsidorna.

Igår och idag är det debattinlägg och insändare från medlemmar som arbetar inom äldreomsorgen i Skellefteå kommun. Det kunde lika gärna var från vilken annan kommun i landet också.

Situationen för medlemmarna som arbetar inom äldreomsorgen har försämrats år från år. Nya arbetsuppgifter har lagts till samtidigt som tiden för att hinna utföra uppgifterna blivit mindre.

Margaretas debattinlägg kunde lika mycket handlat om situationen i Malmö, Stockholm, Östersund eller Haparanda. Medlemmarnas frustration är verklig och något för arbetsgivarna att ta på allvar. Att bägaren nu är full och håller på att rinna över är inte förvånade. Signalerna till arbetsgivarna finns där.
Sjukskrivningstalen ökar, färre elever söker sig till yrkeslinjerna.

De går inte säga att vi ska lyssna och sedan inte komma med förslag till förbättringar som gör att de som arbetar med de äldre eller för den delen även de funktionshindrade får en bättre arbetssituation.

Självklart krävs de mera resurser till omsorgen, pengar som idag många gånger inte finns i den enskilde kommunens budget. Jag tror dock att det även går hitta omprioriteringar även i Kommunerna. Vi måste våga lyfta på alla stenar. Gynnar exempelvis dagens lönesystem med individuella subjektiva löner utveckling av kvalitén?

Är det ekonomi att bedriva omsorg med 25-30 % tillfälliga anställningar?
Är det ekonomi att bedriva förskoleverksamhet med 20 % av personalen anställd från dag till dag.

I Skellefteå finns det en politiskt vilja att antalet visstidare ska minska i förhållande till tillsvidare.
Samma sak säger även ledningen inom Socialkontoret och Skolan.
Men hur får vi det att bli verklighet? Hur ska de som arbetar med att ta hand om din mamma, ditt barn för att du ska kunna arbeta, kunna få känna en lust att gå till jobbet. Känna en uppskattning från sin arbetsgivare. Få arbetsvillkor och löner som gör att fler söker sig till dessa yrken. Kunna utvecklas i yrket.


Det krävs resurstillskott för att även höja grundbemanningen.

Det krävs att proffsen måsta få vara proffs.


Kommunal har sista åren tagit fram rapporter och förlag på hur detta ska kunna gå till.

Här finns allt samlat http://www.kommunal.se/Kommunal/Kommunal-tycker/ 

Historisk annons

Denna annons, att Skellefteå Kommun externt söker undersköterskor till tillsvidareanställningar är historisk! From 1 september är alla undersköterskor med företrädesrätt tillsvidare anställning anställda tillsvidare. För mig som varit facklig företrädare och sett utveckling hur antalet visstidsanställa ökat under många år känns det att äntligen!!!

Visst vi har många andra problem inom äldreomsorgen, det handlar om delade turer, schema frågor men de fackliga kampen om att minska missbruket av visstidsanställda närmar sig slutet.

Att en stor arbetsgivare som Skellefteå kommun börjar annonserna efter undersköterskor innebär att undersköterskor anställda av andra arbetsgivare äntligen får en möjlighet att söka trygga anställningar. Konkurrensen om arbetskraften mellan tex kommun och landsting i norra länsdelen ökar. From idag är det inte bara arbetsgivarens marknad.....

Hur många vill idag utbilda sig till undersköterska?

Som jag tidigare skrivit om saknas fram till 2022 över 120 000 utbildade undersköterskor enligt den framtidsprognos SKL tagit fram. 

Siffrorna bygger på beräkningar gjord från 2013 fram till 2022. Det innebär att det i snitt behöver utbildas över 12 000 nya undersköterskor per år.

Hur många går då vård och omsorgslinjen på gymnasiet. Höstterminen 14/15 var det totalt 9164 elever inskrivna i de tre årsklasserna.

Elver per årskurs är dessutom i en nedåtgående trend.

I årskurs 3 gick 3132 elever.
I årskurs 2 gick 3063 elever
I årskurs 1 gick 2969 elever

Hur ska då vi locka fler att börja utbilda sig till undersköterskor. Hur höja attraktiviteten för yrket?
Kan man göra arbetstiderna mera attraktiva? Kan man göra inflytandet över sitt arbete större? Går det ska karriärmöjligheter för att locka fler att söka eller för den delen att stanna kvar i yrket.
Svaret är ja det går men det man måste börja med är att höja lönerna.

Den värdediskriminering som idag pågår inom svensk arbetsmarknad måste upphöra. Kvinnodominerade arbetet som en undersköterska måste ha jämförbara löner som mansdominerade yrken som tex industrin.

Inte mer utan lika lön.

Vem vill du ska ta hand om dig när du blir gammal och behöver hjälp och stöd? För mig är det självklart, ett proffs på omvårdnad som har en bra utbildning som grund.


Om du undrar hur många som utbildas i din Kommun går det bra att hitta siffrorna på skolverkets hemsida.