Kränkande särbehandling! Är det vanligt på våra arbetsplatser?

Idag har jag djupare satt mig in och faktiskt utifrån en utsatts perspektiv läst föreskriften om kränkande särbehandling i arbetslivet. Det är inte första gången jag läser den men med det perspektiv jag hade idag fick innehållet en annan innebörd.

Vad är då kränkande särbehandling? 

Svaret ges i första paragrafen i föreskriften men för att gå djupare in i innebörden krävs att man läser hela föreskriften.

§ 1 Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

Vad kan det innebära i praktiken klandervärda handlingar? är det vanligt förekommande på arbetsplatser? 
I föreskiften räknas följande upp som exempel på kränkande särbehandling.

• -  förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj,
  
• -  medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan,
  
• -  medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,
  
• -  uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av
  arbetstagaren,
  
• -  förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar t.ex. sexuella
  trakasserier,
  
• -  medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt
  (hån, ovänlighet etc.),
  
• -  kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte,
  
• -  kränkande s.k. "administrativa straffsanktioner" som plötsligt riktas mot enskild
  arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av t.ex. omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter o.dyl. 
  
  
  
  0. Med kränkande administrativa sanktioner menas att de medvetet genomförs på sådant sätt att de kan uppfattas som djupt personligt förolämpande eller som maktmissbruk och riskerar att orsaka hög och långvarig stress eller andra onormala och riskfyllda psykiska påfrestningar på individen.
     
     Förhållningssätten i kränkande handlingar präglas sammanfattande av grov respektlöshet och bryter mot allmänna heders- och moralbegrepp om hur människor bör bemötas. Handlingarna medför att enskilda personer och även hela arbetsgrupper påverkas negativt såväl på kort som lång sikt.
     
     För tydlighetens skull bör nämnas att tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka någon person.
     Kränkande särbehandling föreligger först när personkonflikter förlorar sin prägel av ömsesidighet och när respekt för människors rätt till personlig integritet glider över till icke etiska handlingar av sådant slag som nämnts här ovan samt när detta på ett riskfyllt sätt drabbar enskilda arbetstagare. 
     
  
  
  Efter dagens fördjupning i ämnet vill jag nog hävda att det är nog mera vanligt förekommande är vad vi gärna vill tro. Det kanske inte är så konstigt att många faktiskt svarar i medarbetarenkäter och andra undersökningar att man anser sig vara utsatt för vad man själv anser vara kränkande behandling.
  
  Några av de exempel som räknas upp är saker som många medlemmar hör av sig om, som enskilt inte kanske låter som kränkande särbehandling med återkommande flera olika exempel blir just kränkande särbehandling.
  
  Om det ena gången handlar om underhållande av information för att nästa gång handlar om osynliggörande för att den tredje gången handla om  kontroll utan min vetskap.
  
  Inte många sidor att läsa men idag jobbigt att ta in då fokus var utifrån en utsatts perspektiv.

Dagens aktuella ämnen !

Snart är denna dag slut och tänkte delge vad som varit aktuellt idag.

Träffat medlemmar för att lägga upp strategi för framtida förhandlingar med arbetsgivaren.
Träff med arbetsgivaren för att årets lönekartläggning ska bli så bra som möjligt.
Haft överläggning om avstängning, skickat in begäran om överläggning angående en disciplinär åtgärd.

Ringt medlemmar som riskerar uteslutning pga av bristande betalning av medlemsavgiften.

Däremellan har jag pratat med andra fackliga kamrater om hur arbetsgivare kräver att våra medlemmar måste arbeta igen om de får semester en helg.  Medlemmar som måste söka två veckors ledigt för att få ledigt en helg. Hur medlemmar får minustid på schemat. Minustid innebär att arbetsgivaren håller inne lite av min arbetstid för att använda senare under året = avtalsbrott.
Min fundering håller man på att tvinga ut semester istället för att medlemmarna ska få planera sina  scheman med mera än två lediga dagar i sträck. Det verkar finnas ett mönster i alla samtal vi får idag.

Tyvärr har också återigen en medlem misshandlats på jobbet. Kunde det ha undvikits med mera personal?

Det positiva är att snart anställs alla som har intjänad företrädesrätt inom äldreomsorgen och har vård o omsorgsutbildning (undersköterska). Fast lite information om till Kommunal innan dess om var, hur och annat kring deras anställningar hade ju varit önskvärt.

Fler ska få trygga anställningar!

Semestern är slut, hösten närmar sig och med den även en möjlighet för många av Kommunals medlemmar i Skellefteå att få en tryggare anställning.

Den 1 september kommer alla inlasade undersköterskor inom äldreomsorgen att få en tillsvidareanställning på heltid.
Diskussioner förs inom skolan att rektorerna ska anställda mera personal på förskolorna för att kunna täcka upp vid korttidsfrånvaro. Självklart hoppas vi att många av dessa kommer att vara barnskötare som också genom åren haft otrygga visstidsanställningar.

Läser också att Socialdemokraterna i Umeå vill att det undersöks vilka konsekvenser det skulle få om alla som intjänat företrädesrätt i den kommunen skulle få en tillsvidareanställning.

Förhoppningsvis tar fler arbetsgivare i länet och i övriga delar av landet efter både Umeå och Skellefteå.

Hur kunde det bli så att kronor och ören blev viktigare än kvalité och trygghet?
Svaret är väldigt enkelt anser jag - den ekonomiska styrningsmodellen i kommunen är så detaljerad att varje chef bara ser till sin lilla verksamhet. Självklart kan då en chef för tex en förskola inte anställa en barnskötare på heltid om behovet bara är 25 %.

Om den ekonomiska styrningen påverkar kvalité och personalpolitik är det då inte dags att byta! Ska överhuvudtaget budget för personal ligga på enhetschefsnivå på det sätt som det gör idag?