Kränkande särbehandling! Är det vanligt på våra arbetsplatser?

Idag har jag djupare satt mig in och faktiskt utifrån en utsatts perspektiv läst föreskriften om kränkande särbehandling i arbetslivet. Det är inte första gången jag läser den men med det perspektiv jag hade idag fick innehållet en annan innebörd.

Vad är då kränkande särbehandling? 

Svaret ges i första paragrafen i föreskriften men för att gå djupare in i innebörden krävs att man läser hela föreskriften.

§ 1 Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

Vad kan det innebära i praktiken klandervärda handlingar? är det vanligt förekommande på arbetsplatser? 
I föreskiften räknas följande upp som exempel på kränkande särbehandling.

• -  förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj,
  
• -  medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan,
  
• -  medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,
  
• -  uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av
  arbetstagaren,
  
• -  förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar t.ex. sexuella
  trakasserier,
  
• -  medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt
  (hån, ovänlighet etc.),
  
• -  kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte,
  
• -  kränkande s.k. "administrativa straffsanktioner" som plötsligt riktas mot enskild
  arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av t.ex. omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter o.dyl. 
  
  
  
  0. Med kränkande administrativa sanktioner menas att de medvetet genomförs på sådant sätt att de kan uppfattas som djupt personligt förolämpande eller som maktmissbruk och riskerar att orsaka hög och långvarig stress eller andra onormala och riskfyllda psykiska påfrestningar på individen.
     
     Förhållningssätten i kränkande handlingar präglas sammanfattande av grov respektlöshet och bryter mot allmänna heders- och moralbegrepp om hur människor bör bemötas. Handlingarna medför att enskilda personer och även hela arbetsgrupper påverkas negativt såväl på kort som lång sikt.
     
     För tydlighetens skull bör nämnas att tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka någon person.
     Kränkande särbehandling föreligger först när personkonflikter förlorar sin prägel av ömsesidighet och när respekt för människors rätt till personlig integritet glider över till icke etiska handlingar av sådant slag som nämnts här ovan samt när detta på ett riskfyllt sätt drabbar enskilda arbetstagare. 
     
  
  
  Efter dagens fördjupning i ämnet vill jag nog hävda att det är nog mera vanligt förekommande är vad vi gärna vill tro. Det kanske inte är så konstigt att många faktiskt svarar i medarbetarenkäter och andra undersökningar att man anser sig vara utsatt för vad man själv anser vara kränkande behandling.
  
  Några av de exempel som räknas upp är saker som många medlemmar hör av sig om, som enskilt inte kanske låter som kränkande särbehandling med återkommande flera olika exempel blir just kränkande särbehandling.
  
  Om det ena gången handlar om underhållande av information för att nästa gång handlar om osynliggörande för att den tredje gången handla om  kontroll utan min vetskap.
  
  Inte många sidor att läsa men idag jobbigt att ta in då fokus var utifrån en utsatts perspektiv.