Vi är inne på vecka 3 på det nya året och på dessa tre veckor har vi redan fått vittnesmål från medlemmarna att det inte orkar längre.
Idag satt jag och pratade med två medlemmar som ville ge sin bild av hur de har det på sina arbetsplatser. På deras arbetsplatser var uppskattningsvis 30 % av de anställda idag sjukskrivna, några på lång sikt resten var korttidsfrånvaro.
På en fråga om chefen hade anställt någon för de som hade längre sjukskrivna så var svaret nej, eller ja kanske fast hon är ju på två arbetsställen.
Samma sak förra veckan en arbetsgrupp som hör av sig även där just nu 30 % i frånvaro på arbetsplatsen. Hur ska de som är kvar orka själva. De jag pratade med dag vittnade också om att när de har lediga dagar blir de oftast uppringda för att det är kris att de behöver ut och arbeta övertid.
Dessa hjältar som sliter och pusslar för att verksamheten ska rulla på hur länge ska de orka?
Hur länge ska det gå innan arbetsgivaren gör något samordnat? jag upplever att varje chef inom sitt lilla område ska lösa hela underskottet verkar finnas i verksamheten. När är det dags att göra något som ska vara hållbart på längre sikt.
På den ena arbetsplatsen sparas det i sinne medan det på nästa arbetsplats flödar pengar mellan fingrarna utan kontroll.
Fick övertidsjournalerna för hemtjänsten förra veckan, det som kommer fram får en att fundera. Hur kan det komma sig att de flesta med höga timmar övertid kommer från en och samma arbetsplats?
Att bedriva verksamhet på övertid blir mycket dyrare än att ha rätt antal personer anställda från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar