Det fackliga uppdraget har många olika sidor, vissa dagar förhandlar vi. Andra dagar försöker vi se framåt och ha visioner för framtiden men det finns också dagar när man ibland funderar hur ska det bli för den här medlemen i framtiden.
Dagar när jag träffar medlemmar som utförsäkrats, blir arbetslösa pga av sjukdom. Idag är en sådan dag. Att möta och samtala med människor som inte längre känner en tillhörighet till resten av samhället tar på inombords. Att behöva lämna negativa besked att tyvärr vi kan inte hitta en lösning där du har jobbet kvar är den del av det fackliga uppdraget som många av oss skulle vilja vara utan.
Att se i ögonen att vad ska jag göra nu, ingen lön, ingen sjukpenning ingen a-kassa. Att möta den blicken känns ända in i hjärtat.
Nu finns det ett förslag att äntligen ta bort den borte gränsen i sjukpenningen men vad gör för alla människor som senaste åren fått sin tro på samhället förstörd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar