Det är inga problem att tillsvidareanställa personal!

Det har nu gått två månader sedan Skellefteå Kommuns beslut om att tillsvidare anställa alla undersköterskor som hade intjänat företrädesrätt i kommunens äldreomsorg.

Tyvärr försvann det positiva beslutet i den orkan av missnöje som följt efter andra beslut.

Vad har då hänt efter det beslutet, är det nu slut med att vikarier får jobb? behövs det inte anställas några fler undersköterskor på ett tag?

Frågeställningar som kan vara relevanta då det varit praxis i väldigt många år att det inte har varit möjligt att få en anställning direkt efter avslutad utbildning. Praxis har istället varit att hanka sig fram på otrygga anställningar till men som behövd, kompetent undersköterska till slut fått en anställning.

Jag har följt hur Kommunen annonserat efter nya medarbetare till kommunen senaste två månaderna och kommit fram till följande.

Antal vikarier med korta tim anställningar verka minska. ( kan finnas mer än en orsak till detta)
Men det som är mest intressant är att antalet jobbannonser i platsbanken där kommunen söker efter undersköterskor att tillsvidareanställa är fler på två månader än vad jag tidigare kunnat se senaste 10 åren.

Behov är trots att ca 80 undersköterskor tillsvidareanställdes 1 september fortfarande stort. Just nu är det sju tjänster som annonseras på platsbanken.

Min slutstats är att det är möjligt i kommuner än Skellefteå att låta alla Undersköterskor som intjänar företrädesrätt att direkt få en tillsvidareanställning. Ja tom det går att tillsvidare anställa alla som idag går ut direkt från vård och omsorgscollege. Går det i Skellefteå går det i fler kommuner. Går det i äldreomsorgen i Skellefteå går det även inom stöd och service i Skellefteå.

Avtalsrörelsen 2016 är igång

Hemkommen efter två dagars avtalskonferens på Marholmen, En av många avtalskonferenser där väldigt många förtroendevalda och medlemmar kommer att träffas för att tillsammans börja ett arbete som till slut ska resultera i avtalskrav för respektive avtalsområde.

De som träffas i veckan är förtroendevalda från Kommuner och Landsting. Förutom att gå igenom alla tusentals avtalsförslag som skrivits av medlemmar runt om i landet har vi gått igenom de personliga berättelserna från medlemmar som blivit intervjuade inför dessa konferenser. Intervjuer gjorde att de som träffades, personliga möten att ta med sig.

Väldigt många medlemmar är stolta att gå till arbetet oavsett yrke. Undersköterska, barnskötare, snickare, lokalvårdare m.m. beskriver med olika ord egentligen samma sak.

Jag trivs med mitt arbete men.....

- jag önskade jag orkade arbeta mera.
- jag önskade jag hade bättre lön.
- Jag önskar jag hade en trygg anställning.
- jag önskade att jag hade en yrkesutveckling.
- jag önskade att vi hann med att göra alla arbetsuppgifter.

Jag tror vi alla genom åren både en och två gånger sagt samma sak.

Dessa önskningar ska inte underskattas, för hur länge kommer arbetsgivarna kunna behålla sina anställda, göra yrkena mera attraktiva utan att göra någonting åt löner och arbetsvillkor.

Två inspirerande dagar med många tankar inför nästa års avtalsrörelse.

40 procentenheterna skillnad mellan andelen heltidsanställda och heltidsarbetande!

Andelen heltidsanställda inom omsorgen är idag närmare  90%, en stadig ökning sedan socialdemokraterna i Skellefteå beslutade att alla skulle ha en heltidsanställning.

Men hur ser det ut i verkligheten har ett beslut om heltid gjort att antalet heltidsarbetande ökat?
2014 skilde det 40 procentenheter mellan andelen heltidsanställa och andelen heltidsarbetande inom omsorgen. En väldigt stor skillnad.

Vad är det som gör att de som har en anställning på heltid ändå väljer att arbeta deltid? Är det möjligt att det i verkligheten för väldigt många inte går att arbeta heltid? Arbetsvillkoren är sådan att trots en heltid i botten så orkar man inte med. Scheman och arbetsbelastingen är så hög at den enda valet man har är att söka sig ned i tid.

Ska heltid vara norm inom omsorgen måste även villkoren vara sådana att de som arbetar där orka med ett heltidsarbete

Idag skiljer det också i heltidsmått mellan olika anställda inom omsorgen. Personliga assistenterna har ett högre heltidsmått än andra anställda. Kommunal har i flera år krävt i förhandling att deras heltidsmått skulle sänkas till övriga anställda.

I tabellen nedan syns utvecklingen i Skellefteå sedan 2010, endast 48% arbetar heltid trots att 88 % har en heltidsanställning

Källa: kolada.se

Varför är medlemmarna är på krigsstigen!

 Varför är det missnöje inom omsorgen när det istället borde vara tvärtom.

Den 1 september tillsvidareanställdes alla undersköterskor som hade intjänat företrädesrätt, ett bra beslut som borde ha inneburit att på många arbetsplatser inom äldreomsorgen borde det ha blivtit en högre bemanning. Varför är det då just nu en situation där många av Kommunals medlemmar upplever att de inte längre tycker att det är roligt gå till arbetet.

Självklart har det inte plötsligt från en dag till en annan blivit en ohållbar situation utan det har varit en process som pågått under en längre tid.

Bemanningen har under en relativt lång tid blivit lägre och lägre, andel anställda med trygga anställningar har under väldigt många år blivit lägre och lägre. Förhoppningsvis vänder detta nu men är det för sent? 

Medlemmarnas möjligheter att påverka sina scheman försämras, från att ha varit en dialog på arbetsplatsen är det en central enhet som gör färdigt alla scheman. Dessutom börjar det gå ut direktriv som både är felaktiga och kan misstolkas.  

Exempel: arbetsgivaren är tydlig alla ska arbeta exakt lika många helgdagar och alla schemaperioder ska vara endast 4 veckor. Dessutom ska alla arbeta 5 helger av 12 eller mer, trots att man bara får veta sitt schema 4 veckor i taget. Enligt vårt lokala avtal och hur det fungerat i över tio år har detta varit en dialog mellan chef och medarbetare. Från en schema period till nästa är det helt plötslig inte möjligt att föra den dialogen.

Trycket på Kommunals medlemmar är idag höge än någonsin, sjukskrivningstalen ökar och fler än någonsin ringer och funderar över att säga upp sig.

Jag tycker att svaret i dagens tidning från ansvariga visar på vad problemet är.

Vi är just nu mitt i en förändringsprocess där vi gör många saker samtidigt och det kan vara besvärligt.

Är det rimligt att i en komplicerad verksamhet som omsorgen att göra många förändringar samtidigt?

Självklart inte. För att få lugn och ro och för att Kommunals medlemmar igen ska kunna känna glädje i arbetet krävs det att ett antal förändringsprocesser stoppas.

Steg 1 Bemanna upp igen till en bemanning som är korrekt, klarar inte lokal chef av det se till att någon annan gör det. 

Steg 2 Se till att de anställda får vettiga schema med rimlig helgtjänstgöring och inga dela turer.

Vem vill arbeta när schemat ser ut så här. "Obs detta schema är inte önskat av den enskilde"

Steg 3 låt de lokala ombuden var delaktiga i punkt 1 och 2. ( Kommunal kommer att begära skadestånd för varje gång det inte sker) 

Steg 4 fortsätt med övriga förändringar med en punkt åt gången inte allt på samma gång.

Bägaren håller på att rinna över, medlemmarnas frustration över sina villkor syns nu på insändarsidorna.

Igår och idag är det debattinlägg och insändare från medlemmar som arbetar inom äldreomsorgen i Skellefteå kommun. Det kunde lika gärna var från vilken annan kommun i landet också.

Situationen för medlemmarna som arbetar inom äldreomsorgen har försämrats år från år. Nya arbetsuppgifter har lagts till samtidigt som tiden för att hinna utföra uppgifterna blivit mindre.

Margaretas debattinlägg kunde lika mycket handlat om situationen i Malmö, Stockholm, Östersund eller Haparanda. Medlemmarnas frustration är verklig och något för arbetsgivarna att ta på allvar. Att bägaren nu är full och håller på att rinna över är inte förvånade. Signalerna till arbetsgivarna finns där.
Sjukskrivningstalen ökar, färre elever söker sig till yrkeslinjerna.

De går inte säga att vi ska lyssna och sedan inte komma med förslag till förbättringar som gör att de som arbetar med de äldre eller för den delen även de funktionshindrade får en bättre arbetssituation.

Självklart krävs de mera resurser till omsorgen, pengar som idag många gånger inte finns i den enskilde kommunens budget. Jag tror dock att det även går hitta omprioriteringar även i Kommunerna. Vi måste våga lyfta på alla stenar. Gynnar exempelvis dagens lönesystem med individuella subjektiva löner utveckling av kvalitén?

Är det ekonomi att bedriva omsorg med 25-30 % tillfälliga anställningar?
Är det ekonomi att bedriva förskoleverksamhet med 20 % av personalen anställd från dag till dag.

I Skellefteå finns det en politiskt vilja att antalet visstidare ska minska i förhållande till tillsvidare.
Samma sak säger även ledningen inom Socialkontoret och Skolan.
Men hur får vi det att bli verklighet? Hur ska de som arbetar med att ta hand om din mamma, ditt barn för att du ska kunna arbeta, kunna få känna en lust att gå till jobbet. Känna en uppskattning från sin arbetsgivare. Få arbetsvillkor och löner som gör att fler söker sig till dessa yrken. Kunna utvecklas i yrket.


Det krävs resurstillskott för att även höja grundbemanningen.

Det krävs att proffsen måsta få vara proffs.


Kommunal har sista åren tagit fram rapporter och förlag på hur detta ska kunna gå till.

Här finns allt samlat http://www.kommunal.se/Kommunal/Kommunal-tycker/ 

Historisk annons

Denna annons, att Skellefteå Kommun externt söker undersköterskor till tillsvidareanställningar är historisk! From 1 september är alla undersköterskor med företrädesrätt tillsvidare anställning anställda tillsvidare. För mig som varit facklig företrädare och sett utveckling hur antalet visstidsanställa ökat under många år känns det att äntligen!!!

Visst vi har många andra problem inom äldreomsorgen, det handlar om delade turer, schema frågor men de fackliga kampen om att minska missbruket av visstidsanställda närmar sig slutet.

Att en stor arbetsgivare som Skellefteå kommun börjar annonserna efter undersköterskor innebär att undersköterskor anställda av andra arbetsgivare äntligen får en möjlighet att söka trygga anställningar. Konkurrensen om arbetskraften mellan tex kommun och landsting i norra länsdelen ökar. From idag är det inte bara arbetsgivarens marknad.....

Hur många vill idag utbilda sig till undersköterska?

Som jag tidigare skrivit om saknas fram till 2022 över 120 000 utbildade undersköterskor enligt den framtidsprognos SKL tagit fram. 

Siffrorna bygger på beräkningar gjord från 2013 fram till 2022. Det innebär att det i snitt behöver utbildas över 12 000 nya undersköterskor per år.

Hur många går då vård och omsorgslinjen på gymnasiet. Höstterminen 14/15 var det totalt 9164 elever inskrivna i de tre årsklasserna.

Elver per årskurs är dessutom i en nedåtgående trend.

I årskurs 3 gick 3132 elever.
I årskurs 2 gick 3063 elever
I årskurs 1 gick 2969 elever

Hur ska då vi locka fler att börja utbilda sig till undersköterskor. Hur höja attraktiviteten för yrket?
Kan man göra arbetstiderna mera attraktiva? Kan man göra inflytandet över sitt arbete större? Går det ska karriärmöjligheter för att locka fler att söka eller för den delen att stanna kvar i yrket.
Svaret är ja det går men det man måste börja med är att höja lönerna.

Den värdediskriminering som idag pågår inom svensk arbetsmarknad måste upphöra. Kvinnodominerade arbetet som en undersköterska måste ha jämförbara löner som mansdominerade yrken som tex industrin.

Inte mer utan lika lön.

Vem vill du ska ta hand om dig när du blir gammal och behöver hjälp och stöd? För mig är det självklart, ett proffs på omvårdnad som har en bra utbildning som grund.


Om du undrar hur många som utbildas i din Kommun går det bra att hitta siffrorna på skolverkets hemsida.

Svenska kommunerna borde skämmas. Omsorg av äldre och funktionshindrade är inte som en butiksrea!

Det är dags att politikerna i alla kommuner i landet börjar ställa krav på att de som anställs ska ha trygga anställningar. 

Enligt SKL (Sveriges kommunen och landsting) kommer det att finnas behöva av att nyanställa över 100 000 utbildade undersköterskor närmaste tio åren.

Det verkar vara nått som lokala arbetsgivare totalt har missat. Undantag finns självklart tex både Skellefteå och Umeå kommun som har börjat ta beslut som gör att den översta tabellen,  förhoppningsvis ändra trendriktning.

Tycker tabellerna visar med tydlighet att många kommunpolitiker och tjänstemän får rejäl bakläxa. 

Andel tillsvidareanställda med månadslön inom omsorg om äldre och funktionshindrade

Andel visstidsanställda med månadslön inom omsorg om äldre och funktionshindrade

Andel visstidsanställda med timlön inom omsorg om äldre och funktionshindrade

Källa: Kolada.se

Äntligen börjar det hända nått kring visstidsanställda!

I många år har vi inom Kommunal framfört att synsättet måste ändras hur arbetsgivare anställer personer. Idag var ett första steg mot att Kommunals medlemmar ska slippa ifrån flera år med otrygga anställningar innan de kan få en trygg anställning.

Det var med glädje jag gick till bussen med vetskapen att ca 70 undersköterskor idag fick en tillsvidareanställning på heltid istället för att fortsätta på tillfälliga anställningar i väntan på att konvertera till tillsvidareanställning.

Bakgrunden till att dessa 70 personerna idag blev tillsvidareanställda bottnar i att äldreorsomgsledningen i Skellefteå Kommun i slutet av april tog ett beslut att nu måste det vara slut med missbruket av visstidsanställningar.

Är då kampen om otrygga anställningar slut nu, nej självklart inte. Det finns verksamheter kvar inom Kommun som kan göra mera för att skapa fler trygga anställningar. Stöd och service inom socialkontoret kan också titta över om det går anställa fler tillsvidare istället för att nyttja timvikarier.

Förskoleverksamheten har liknade problem, väldigt många visstidsanställningar istället för trygga anställningar. Även hur elevassistenter anställs måste ändras. 

Vallöftet i september 2014 var ju 200 tillsvidareanställda med rätt utbildning inom äldreomsorgen och stöd och service.  idag anställdes 70 det är ju en bit kvar året och att nå upp till det löftet.

Men allt har ju inte varit positivt idag, vi har varit mer eller nedringda över att många medlemmar får veta av sina chefer att för att få vara ledig en helg som skulle ha varit arbetshelg måste de söka 14 dagar ledigt. Mycket energi har gått åt tills dessa samtal idag. Företrädarna för äldreomsorgen har inte hunnit med mycket mer än att ta emot upprörda samtal idag. 

Möte är bokat med arbetsgivaren för att reda ut vad som sagts och vilken information som skickats ut till cheferna. 

Kränkande särbehandling! Är det vanligt på våra arbetsplatser?

Idag har jag djupare satt mig in och faktiskt utifrån en utsatts perspektiv läst föreskriften om kränkande särbehandling i arbetslivet. Det är inte första gången jag läser den men med det perspektiv jag hade idag fick innehållet en annan innebörd.

Vad är då kränkande särbehandling? 

Svaret ges i första paragrafen i föreskriften men för att gå djupare in i innebörden krävs att man läser hela föreskriften.

§ 1 Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

Vad kan det innebära i praktiken klandervärda handlingar? är det vanligt förekommande på arbetsplatser? 
I föreskiften räknas följande upp som exempel på kränkande särbehandling.

• -  förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj,
  
• -  medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan,
  
• -  medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,
  
• -  uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av
  arbetstagaren,
  
• -  förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar t.ex. sexuella
  trakasserier,
  
• -  medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt
  (hån, ovänlighet etc.),
  
• -  kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte,
  
• -  kränkande s.k. "administrativa straffsanktioner" som plötsligt riktas mot enskild
  arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av t.ex. omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter o.dyl. 
  
  
  
  0. Med kränkande administrativa sanktioner menas att de medvetet genomförs på sådant sätt att de kan uppfattas som djupt personligt förolämpande eller som maktmissbruk och riskerar att orsaka hög och långvarig stress eller andra onormala och riskfyllda psykiska påfrestningar på individen.
     
     Förhållningssätten i kränkande handlingar präglas sammanfattande av grov respektlöshet och bryter mot allmänna heders- och moralbegrepp om hur människor bör bemötas. Handlingarna medför att enskilda personer och även hela arbetsgrupper påverkas negativt såväl på kort som lång sikt.
     
     För tydlighetens skull bör nämnas att tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka någon person.
     Kränkande särbehandling föreligger först när personkonflikter förlorar sin prägel av ömsesidighet och när respekt för människors rätt till personlig integritet glider över till icke etiska handlingar av sådant slag som nämnts här ovan samt när detta på ett riskfyllt sätt drabbar enskilda arbetstagare. 
     
  
  
  Efter dagens fördjupning i ämnet vill jag nog hävda att det är nog mera vanligt förekommande är vad vi gärna vill tro. Det kanske inte är så konstigt att många faktiskt svarar i medarbetarenkäter och andra undersökningar att man anser sig vara utsatt för vad man själv anser vara kränkande behandling.
  
  Några av de exempel som räknas upp är saker som många medlemmar hör av sig om, som enskilt inte kanske låter som kränkande särbehandling med återkommande flera olika exempel blir just kränkande särbehandling.
  
  Om det ena gången handlar om underhållande av information för att nästa gång handlar om osynliggörande för att den tredje gången handla om  kontroll utan min vetskap.
  
  Inte många sidor att läsa men idag jobbigt att ta in då fokus var utifrån en utsatts perspektiv.

Dagens aktuella ämnen !

Snart är denna dag slut och tänkte delge vad som varit aktuellt idag.

Träffat medlemmar för att lägga upp strategi för framtida förhandlingar med arbetsgivaren.
Träff med arbetsgivaren för att årets lönekartläggning ska bli så bra som möjligt.
Haft överläggning om avstängning, skickat in begäran om överläggning angående en disciplinär åtgärd.

Ringt medlemmar som riskerar uteslutning pga av bristande betalning av medlemsavgiften.

Däremellan har jag pratat med andra fackliga kamrater om hur arbetsgivare kräver att våra medlemmar måste arbeta igen om de får semester en helg.  Medlemmar som måste söka två veckors ledigt för att få ledigt en helg. Hur medlemmar får minustid på schemat. Minustid innebär att arbetsgivaren håller inne lite av min arbetstid för att använda senare under året = avtalsbrott.
Min fundering håller man på att tvinga ut semester istället för att medlemmarna ska få planera sina  scheman med mera än två lediga dagar i sträck. Det verkar finnas ett mönster i alla samtal vi får idag.

Tyvärr har också återigen en medlem misshandlats på jobbet. Kunde det ha undvikits med mera personal?

Det positiva är att snart anställs alla som har intjänad företrädesrätt inom äldreomsorgen och har vård o omsorgsutbildning (undersköterska). Fast lite information om till Kommunal innan dess om var, hur och annat kring deras anställningar hade ju varit önskvärt.

Fler ska få trygga anställningar!

Semestern är slut, hösten närmar sig och med den även en möjlighet för många av Kommunals medlemmar i Skellefteå att få en tryggare anställning.

Den 1 september kommer alla inlasade undersköterskor inom äldreomsorgen att få en tillsvidareanställning på heltid.
Diskussioner förs inom skolan att rektorerna ska anställda mera personal på förskolorna för att kunna täcka upp vid korttidsfrånvaro. Självklart hoppas vi att många av dessa kommer att vara barnskötare som också genom åren haft otrygga visstidsanställningar.

Läser också att Socialdemokraterna i Umeå vill att det undersöks vilka konsekvenser det skulle få om alla som intjänat företrädesrätt i den kommunen skulle få en tillsvidareanställning.

Förhoppningsvis tar fler arbetsgivare i länet och i övriga delar av landet efter både Umeå och Skellefteå.

Hur kunde det bli så att kronor och ören blev viktigare än kvalité och trygghet?
Svaret är väldigt enkelt anser jag - den ekonomiska styrningsmodellen i kommunen är så detaljerad att varje chef bara ser till sin lilla verksamhet. Självklart kan då en chef för tex en förskola inte anställa en barnskötare på heltid om behovet bara är 25 %.

Om den ekonomiska styrningen påverkar kvalité och personalpolitik är det då inte dags att byta! Ska överhuvudtaget budget för personal ligga på enhetschefsnivå på det sätt som det gör idag?

Hoppas på bättre siffror 2015, rätten till heltid måste finnas även i verkligheten inte bara i teorin.

Sommar innebär tid att gå igenom väldigt mycket statistik. Min egen kommun brukar jag koncentrera mig på. Nu senast har jag gått igenom andelen tillsvidare och visstidsanställda, månadsavlönade och timavlönade inom omsorgen av äldre och funktionshindrade.

I den verksamheten har det ju snart i 10 år funnits beslut om att alla ska ha rätt till heltid. Personliga assistenterna undantagna.

Hur har det då utvecklats sista fem åren. Ja andel heltidsanställda ökar, 2014 var siffran uppe på 88%.  Positivt ja. Andelen heltidsanställda ökar.

Det som gör att jag trots detta hoppas på en förändring 2015 är hur andelen arbetet som utförs av tillsvidareanställda minskar. 83 % av arbetet utförs av tillsvidareanställda. Resterande 17 % utför av i huvudsak timavlönade visstidsanställda.

Ännu mer oroande är att endast 48% av arbetet utförs av heltidsarbetande. Det innebär att av de som har en heltidsanställning i grunden har hälften av de anställda av någon anledning tagit partiell ledighet av någon anledning.

Om nu den politiska ledning sagt att alla ska ha rätt till att arbeta heltid måste det även vara möjligt i verkligheten. Om varannan heltidsanställd söker sig ned i tid måste det tas på allvar. En del kan förklaras med exempelvis föräldraledighet men jag anser att det inte finns förutsättningar att klara av att arbeta de timmar som krävs för att få ihop en heltid.

Om arbetsmiljön och arbetstider motverkar möjligheten till heltid är det då ett genomförbart beslut att alla ska ha en heltidsanställning. Om det gäller att räkna minuter inom omsorgen för att hålla "budget" finns det få förutsättningar till heltid som rättighet som socialnämnden fattat beslut om?

I höst kommer alla undersköterskor som har intjänad företrädesrätt att få en tillsvidareanställning på heltid. Ett bra beslut av äldreomsorgledningen, för trots allt 2014 utfördes 17% av allt arbete inom omsorgen av visstidsanställda.

Hoppas också att de och de redan andra anställda verkligen ges rätt förutsättningar att arbeta heltid.

Framtidens jobb vem ska söka till dom i framtiden?

Dagens rapport från arbetsförmedlingen visar på att det krävs förändringar både på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadspolitiken.
Rapporten identifierar vilka yrken som i framtiden, de närmast åren upp till tio år kommer att vara bristyrken. Det som jag fastnade på var slutsatserna arbetsförmedlingen gör till varför det till vissa yrken är svårt att rekrytera till.
Bristande intresse för yrke är den största orsaken, vilken egentligen borde vara lätt att rätta till. Två av Kommunals medlemsgrupper har ett väldigt högt bristindex. Undersköterskor och kockar.

Hur skapa intresse för att bli Undersköterska eller kock? För bägge arbetena krävs en yrkesutbildning. Det innebär att redan tidigt i skolan måste den som söker till gymnasiet se att dessa två utbildningar är något för mig. Hur många sökande var det senast till dessa bägge två yrkeslinjerna i Västerbotten?
Till restaurang och livsmedelsprogrammet sökte 46 personer och till vård och omsorgsprogrammet sökte 121 personer. Kommer det att räcka för att om tre år täcka de behov som finns i Västerbotten? Nej självklart inte.

Hur marknadsförs då exempelvis undersköterskeyrket av de som har störst behov av rekrytera?
På Skellefteå Kommuns hemsida presenteras det inte ens som ett framtida yrke, vilket det kanske borde göra.
På Umeå Kommuns hemsida hittar jag ingen yrkespresentation överhuvudtaget
Vill man veta vad yrket innebär får man leta sig fram via SKL,s hemsida Sveriges viktigaste jobb
Söker man även på privata företags hemsidor står det väldigt lite om yrket undersköterska, mycket om kvalité osv men väldigt lite om de som ska utföra uppgifterna.

Om då inte arbetsgivarna vill ska intresse för yrket vem ska då göra det?
De som arbetar i yrket blir då de som ska förmedla till sina barn och bekanta att yrket är intressant och roligt. Så har det också fungerat i väldigt många år tills nått gick snett i verksamheten. När budgeten och pengarna tog över och blev det som styrde allt. När kvalité och personalens arbetsmiljö kommer i andra och tredje hand. Vem ska då vara ambassadörer för yrket.

Jag vet att så gott som alla som arbetat inom vården idag är stolta över sitt arbete. Arbetet är utvecklande för mig som individ. Men det räcker inte med det idag för att vara de goda ambassadörerna det krävs även annat. Det krävs en bemanning som gör att jag hinner med, det krävs en bemanning som gör att jag får mänskliga scheman. Det krävs en lön som motsvarar det arbete som alla förväntar sig att undersköterskan ska göra.
Rätta till de bemanning, scheman och lönen då kommer orsaken bristande intresse att försvinna.

Var det genomtänkt att presentera allt samma vecka. + 30 miljoner för kultur - minus för äldreomsorg och skola.

Har varit bortrest i veckan och följt nyhetsflödet om kommunens förslag på satsningar och indragningar via media.

På måndag presenteras en satsning på byggandet av nytt kulturhus, en investering som görs av kommunens fastighetsbolag. Enligt artikeln innebär det fördyringar för de kommunala verksamheter som ska flytta in på ca 30 miljoner när allt är klart. Pengar som enligt uppgift de kommer att kostnadsteckning för.

Idag dyker det då upp två andra nyheter, en som handlar om att äldreomsorgsplatser och äldreboende ska läggas ned. Orsak det saknas pengar!

Nyhet nummer två, barn och grundskolenämndens budget går inte ihop, det saknas 16 miljoner enligt tidningarna.

Inte konstigt att det reageras, ökade driftkostnader på 30 miljoner för kultur ställs mot äldreomsorg och skola samma vecka. Läser kommentarerna på nätet och förstår att många är upprörda över kommunens beslut.

Läser också att barn och grundskolenämnden återigen fattat ett beslut om att införa lokala pooler för att öka antalet tillsvidareanställda. Två av anledningarna är att minska kostnaden och göra kommunen attraktiv som arbetsgivare. Min fundering blir om beslutet som togs i januari 2014 om samma sak hade genomförts hur mycket hade då sparats in på 1,5 år.

Hur mycket hade sparats in på att ständigt jag vikarier? hur mycket sjukskrivningskostnader pga av stress hade undvikits?

För Kommunals medlemmar som arbetar inom förskolan, skolan är det efterlängtat, den verksamheten är den verksamhet som har haft procentuellt flest visstidsanställda i Kommunen.

Vem ska ansvara för bostadsbyggandet?

Vem tar ansvar för att det finns bostäder i hela Sverige?

Nu är jag ingen superexpert på hur hela bostadsmarknaden fungerar och expert på alla regler men efter senaste veckornas besök både på Riksbyggens fullmäktige, möten med näringslivet om hur utveckla staden, regionen och kvällens s-föreningsmöte funderar jag om reglerna för bostadsbyggande.

Är reglerna till för att alla ska ha rätt till en bostad eller är reglerna till för de som äger fastighetsbolagen? Om alla tex hyresrätter i allmännyttan ska måsta byggas i attraktiva områden pga av regler hur ska då personer i andra områden kunna få tillgång till en bostad?

Många funderingar snurrar i skallen ikväll om bostadspolitik!

Är då bostadsbyggande en facklig fråga? Svaret ja det är det. Första mening som avslutas med och i samhällslivet i övrigt innefattar också tillgång till bostad.

Uttdrag ur stadgarna

Kommunals uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhällslivet i övrigt. Kommunal ska arbeta för goda anställningsvillkor och arbetsförhållanden, för god arbetsmiljö, samt för inflytande, utbildning och utvecklingsmöjligheter för medlemmarna. Kommunal ska arbeta för att främja medlemmarnas ekonomiska och sociala villkor i samhället och deras delaktighet i ett rikt kulturliv. Kommunal ska också verka för en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval, innebärande allas lika värde, social rättvisa, generell välfärdspolitik, full sysselsättning, jämställdhet mellan kvinnor och män samt internationell facklig solidaritet.

Större andel i Kommunerna blir visstidsanställda! Är det medicinen för framtida rekryteringsutmaningar?

Andelen visstidsanställda med timlön i Kommunerna ökar samtidigt som andelen tillsvidareanställda med trygga anställningar sjunker.

Andel visstidsanställda med timlön andel %

Trenden har varit tydligt i flera år och nu syns det även i den statistik som kommunerna själva tar fram.

Andel tillsvidareanställda andel %

Vad är orsaken till att Kommunerna överger principen att alla anställningar ska i grunden vara tillsvidare? Hur kommer det sig att kommunerna förlitar sig mer och mer över att visstidsanställda med korta otrygga anställningar är något som ger bättre kvalité. Siffrorna ovan gäller på kommuntotalen, andel för Kommunals medlemsgrupper är betydligt högre. 

Att ett litet företag med osäker orderingång ibland anställer på visstid vi ordertoppar kan jag förstå. Vad var grunden till att kommunerna började använda samma princip. Orderingång är konstant, hur många barn som föds är relativt konstant, hur många medborgare som blir äldre och behöver hjälp vet alla kommuner också. Sjukfrånvaron mäts kontinuerligt övriga ledigheter finns det också statistik på. Vad är det då som gör att offentlig sektor blev en verksamhet där man inte törs tillsvidareanställa utifrån känt behov. Varför planeras verksamheten i tidsperioder under tre månader. Varför finns det inte längre någon långsiktighet?

I veckan kom det en rapport om framtida rekryteringbehov presenterad av SCB. Den rapporten visar på stora framtida behov inom tex äldreomsorgen.

Behovet av undersköterska fram till 2035

(Källa SCB)

Behov av sjuksköterskor fram till 2035

( Källa SCB)

Mycket av debatten idag handlar om bristen på sjuksköterskor men enligt SCB är den bristen en droppe i havet jämfört med bristen på undersköterskor i framtiden. Vad gör då arbetsgivarna åt detta? Är det rätt metod att locka nya medarbetare genom otrygga visstidsanställningar.

När är det dags att Kommunerna börjar ägna sig åt långsiktigt personalplanering? Idag förväntas en nyutbildad undersköterska hanka sig fram på visstidsanställningar i flera år innan de får en trygg anställning istället för att erbjudas en tillsvidareanställning redan innan de börjar på utbildningen. Med all tillgängliga fakta borde det vara självklart att arbetsgivarna redan innan eleverna går ut erbjuder en fast anställning.

Finns det en löneutveckling efter fyllda 50?

Sitter och läser lite lönestatik och ställer mig själv frågan, finns det möjlighet till löneutveckling efter fyllda 50.
Att jag funderar över det är att när jag går igenom medellönen för respektive åldergrupp kan jag konstatera att efter fyllda 50 år stannar medellöneökning upp för Kommunals medlemmar i de yrkesgrupper där vi har många medlemmar.

Från 20 år och uppåt ökar medellönerna för varje åldergrupp ( 5 års intervaller) upp till gruppen 50-54 år. Efter det är det marginella skillnader t om att medellöneökningen för åldergrupperna efter 50 år har lägre medellöner än de som är yngre.

Min fundering blir också hur kommer vi tillrätta med att löneutveckling stannar av. Med en lönemodell som vi haft nu i många år där hur jag som individ utvecklas utför mitt arbetet borde inte medellöneutveckling stanna av.  Eller är det så att det är bara de under 50 som utvecklas i sitt arbete som gör att det märks på lönen?

Frågorna blir många när jag ser siffrorna och något som måste både analyseras vidare men självklart även diskuteras med arbetsgivarna. För i våra avtal finns tydliga skrivningar att även äldres löneutveckling ska särskilt uppmärksammas av arbetsgivaren både ur ett lönespridningsperspektiv och ett personalförsörjningsperspektiv.

En lärare får 550 kr/vecka en Kock får 0 kr för ungefärlig samma arbetsuppgift. En självklarhet enligt Skellefteå Kommun....

I går träffade vi arbetsgivaren och hade bla en förhandling om extra ersättning för medlemmar som tar hand om lärlingar på arbetsplatsen. Vi hade skickat in en förhandlingsframställan för att medlemmar som handleder lärlingar på arbetsplatsen tyckte att de skulle kunna få lite extra ersättning i lönekuvertet för arbetsuppgiften.

Svaret från arbetsgivaren var tydligt, de avvisade vår förhandlingsframställan med motivering att det ingår i jobbet att vara handledare och eventuell ersättning för det bedöms i individuella lönekriterier.

Om jag läser handledarens uppgift är det något som för mig inte är normalt förekommande i yrket.

På arbetsplatsen ska eleven ha en handledare som har ansvar för elevens lärande och yrkesmässiga utveckling. Det är viktigt att handledaren är lämplig för uppgiften och ges tid att ta hand om, handleda och instruera lärlingen under den tid som eleven är på arbetsplatsen.

Handledaren följer också upp elevens kunskaper och utveckling tillsammans med läraren på skolan. Handledaren utvärderar också elevens arbete för att läraren ska få ett underlag för betygsättning.

Det innebär att andra medlemmar i Kommunal ska avstå en liten del av sitt lönelyft för att en specifik uppgift som handledare ska bedömas individuellt.

Sjävklart är vi inte nöjda med det svaret, helst med tanke på att lärarfacken sedan 2013 har ett lokalt avtal som ger deras medlemmar 550 kr/vecka när deras medlemmar handleder elever från lärarutbildningen.

Det skulle inte ens kosta något för arbetsgivaren att betala Kommunals medlemmar samma ersättning som lärarna får. De får ju bidrag för varje elev.

Bidragets storlek enligt nedan

Olika typer av statsbidrag för lärling

Gymnasial lärlingsutbildning

Elever som går en yrkesutbildning i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan där minst halva tiden genomförs på en arbetsplats deltar i en gymnasial lärlingsutbildning. Det är möjligt att få upp till 23 750 kronor per elev och termin. En arbetsplats som tar emot två elever kan få det dubbla och så vidare. Skolverket betalar normalt ut bidraget till huvudmannen i december respektive maj månad.

Extra bidrag om handledaren är utbildad

Om handledaren har gått en handledarutbildning som är godkänd av Skolverket kan arbetsplatsen få upp till 5 000 kronor extra per elev och termin. En utbildad handledare som tar emot två elever får det dubbla och så vidare.

Skolverket har en handledarutbildning med en fördjupningsdel för lärling. En handledare som har gått denna utbildning (på webben eller på ett lärosäte) kan få det extra bidraget. Även andra handledarutbildningar som har godkänts av Skolverket kan berättiga till bidrag. Det är huvudmannen som ansöker för att få en utbildning godkänd.

Vad hände när LAS ändrades 2007?

Den 1 juli 2007 ändrades lagen om anställningskydd, arbetsgivarna fick då möjlighet att bla anställa personer på så kallade allmänna visstidsanställningar. Som en konsekvens försämrades möjligheten att för fackliga organisationer att ogiltigförklara felaktiga anställningar.

Regler om konvertering till tillsvidareanställning skrev in, arbetsgivaren skulle bli tvungen att anställa tillsvidare efter en person vikarierat eller haft en allmänvisstidsanställning efter två år.

Före ändringen fanns det också möjlighet att för arbetsgivarna att anställa för tex tillfällig arbetsanhopning. Tillfällig arbetsanhopning användes på arbetsplatser som tex hade julrea eller ordertoppar inom industrin.

Hur det tänket om ordertoppar och realisation sprider sig till vård och omsorg och skolan har jag fortfarande inte begripit.

Fram till 2010 sjunker antalet månadsavlönade samtidigt som antalet årsarbetare ökar. Det innebär att ökningen av årsarbetare är visstidsanställa med korta anställningar med timlön.
( enligt avtalet ska alla som får en anställning längre än tre månader få månadslön)

I tabellen nedan ser ni utveckling av antalet månadsavlönade jämfört med antalet årsarbetare inom Kommunals yrkesgrupper inom socialkontoret i Skellefteå.

Efter 2010 är det ökning nästan densamma, små variationer finns men inte lika stora som fram till 2010.

Hur kunde detta ske? När blev det realisation på arbete med gamla och de med funktionsnedsättning?
När blev det ordertoppar inom äldreomsorgen? Vad gick fel? Var det kortsiktiga budgetprognoser som gjorde att personalplaneringen blev något som man löste från vecka till vecka, dag till dag?

Eller hade detta kommit oavsett ändringen i lagen, var det så att rapporterna från ledningen att det vara spara, spara och mera spara som gjorde att det utveckling blivit som den blivit?

Nu är det inte bara i Skellefteå det blev den här utvecklingen, jämför man samma siffror för fler kommuner, landsting ser det likadant ut.

Skulle vara intressant att se en forskningsstudie på hur kunde detta ske, hur kunde det bli realisation på äldreomsorg?

Endast 30 % går vidare till arbete inom vården!

Har funderat i veckan över de siffror jag fick till mig i början av veckan. Jag skrev ju tidigare ett inlägg hur "attraktivt är vård och omsorgscollege".'

Nu med lite mera fakta blir jag ännu mera fundersam hur framtidens äldreomsorg kommer att kunna rekrytera nya medarbetare. Enligt det jag fick veta är det endast 30% av de som börjar vård och omsorgscollege som efter studier börjar arbeta. Resterande 70 % enligt uppgift väljer att gå vidare till andra studier.

Det innebär att endast 9-10 ungdomar varje år i Skellefteå väljer att börja arbeta som undersköterska.

Om samma procenttal gäller i hela riket innebär det att det endast kommer ut på arbetsmarknads ca 1000 undersköterskor från gymnasiet varje år.

Jag hävdar fortfarande med en dåres envishet att Kommunen och andra arbetsgivare måste locka fler till utbildning genom att vara tydlig med att erbjuda trygga tillsvidareanställningar på heltid direkt ungdomarna går ut gymnasiet.

För snart 6 månader sedan presenterades detta vallöfte i Skellefteå, vad har då hänt?

Inte ett dugg, inte en aktiv handling att erbjuda de som idag har företrädesrätt och ständigt är i arbete en tillsvidareanställning. Fortfarande är det genom konvertering efter 721 dagar enligt LAS som rekrytering sker.

Om 200 personer ska bli tillsvidareanställda om 11 månader är det nog dags att börja, det är 20 stycken per månad resten av året som ska anställas.

Hur attraktivt är vård och omsorgscollege 2015?

Den 12 februari är sista datum för de som just nu går årskurs nio att söka till gymnasiet. Hur många av dessa kommer att ha sökt till vård och omsorgscollege?
Enligt SKL, kommunernas arbetsgivarorganisation är undersköterska ett av de tio bristyrken som de intentifierat i framtiden. I år är sista året som antalet pensioneringar är på en relativ acceptabel nivå men from nästa år blir antalet 65 åringar som arbetar som undersköterskor i Skellefteå betydligt fler.

Hur har det då sett ut med antalet sökande till Vård och omsorg senaste 7 åren.
2008 var det 56 personer som började studier inom vård och omsorg.
2012 var det 44 personer, för att 2014 vara nere på 26 som påbörjade studier inom vård och omsorg i Skellefteå.

En del kommer säkert att säga att programmet ändrades under denna period och att det inte blev högskoleförberedande. Vilket för Skellefteås del är felaktigt, det går studera vård och omsorgscollege (VOC) för att sedan kunna söka vidare till högskola.

Hur har då arbetsgivaren försökt locka nior att söka till VOC?
Har det funnits någon medveten strategi att få elever att söka?

Svaret kommer den 12 februari, då vet vi hur många som sökt till en utbildning som garanterar arbete efter studietiden. Förhoppningsvis till ett arbete med tillsvidareanställning direkt och inte som nu att det krävs att ständigt vara standby i flera år.

Välfärdens hjältar!

Snö och blåst är en kombination som inte går bra ihop. Följer via sociala medier hur Kommunals medlemmar (välfärdens hjältar) sliter för att komma sig fram. De som kör plogbilar och traktorer jobbar dygnet runt för att hålla vägar farbara. Hemtjänsten trollar sig fram på vägar som andra vägrar köra på för att ta sig fram till de som behöver hjälp. Räddningstjänsten finns till om olyckan är framme. Fastighetstekniker har beredskap för att se till att husen är varma.

Vi som kan stanna hemma för att vi är lediga kan mysa i snön men alla hjältar som på något sätt behövs för att välfärden inte ska stanna upp ni har min tacksamhet för att ni trots väder och vind kämpar på.

Länkar till lite bilder på norran som visar snöläget idag.

Hemtjänsten nattpatrull hade det lite kämpigt inatt photo.php

Hur rekryterar arbetsgivarna till bristyrken?

Har funderat i veckan över hur arbetsgivarna rekryterar till bristyrken. Görs det skillnad beroende vilket yrke som är bristyrke?

I flera år har tex Skellefteå Kommun och andra kommuner sagt att undersköterskor är ett bristyrke. Hur hanterar då arbetsgivaren denna yrkesgrupp?
Som det är idag får man som undersköterska trots att det är ett bristyrke anmäla sig till vikariesamordningen/ arbetsgivarna för att sedan sitta hemma och vänta på SMS eller telefonsamtal för att få arbeta. Oftast får man ett SMS som erbjuder arbete dag för dag eller kanske för en vecka.

Det innebär att många trots att de verkligen vill arbeta i yrket söker sig till andra branscher.

SKL har listat tio bristyrken fram till 2019, undra om de behandlas på samma sätt?

Yrkena är: Förskollärare, Lärare i till exempel matematik, teknik och vissa yrkesämnen, ingenjörer och bygglovshandläggare, vissa speciallistsjuksköterskor, specialistläkare och tandläkare.

Nu har jag inte kunskap om alla yrken men jag har inte hört i debatten om SMS anställningar att detta är vanligt ingenjörer och bygglovshandläggare?

Om ett yrke är ett bristyrke varför anställs då inte de som finns utbildade på tillsvidareanställningar?

Konsekvenserna av ett ojämställt arbetsliv

Pensionen - en kvinnofälla heter Kommunals senaste rapport som tagits fram i samarbete med SKPF.
Jag tycker att rapporten ska läsas av alla. Rapporten beskriver hur arbetsvillkoren på arbetsmarknaden påverkar den framtida pensionen. Orsaken är också känd, deltidsanställningar under lång tid påverkar pensionen negativt. Det ojämställdhet i samhället som funnits syns nu.

I Västerbotten har 71 % av kvinnliga medlemmar i SKPF en garantipension plus eventuell tjänstepension. Samma siffra för männen är 8 %.

 

 



Hur kommer då framtiden att se ut?

Hur många kommer att om 20 -30 år bara ha garantipension?

Går det göra något åt detta? eller kommer garantipension vara lika med pension i framtiden.

Garantipensionen ska vara en grundtrygghet, är det som väntar kvinnor i framtiden en grundtrygghet varken mer eller mindre?

 

Om viljan finns går det förändra, det krävs ändringar på arbetsmarknaden. Det ska vara lika självklart med heltider för branscher med mycket kvinnor som för manliga dominerade branscher.

 

Pensionssystemet behöver det ses över, blev det bra med nuvarande system?

 

 

Skillnader i pengar är rejält stora också.

 

 

Fakta garantipension

Garantipensionens storlek

Garantipensionens storlek påverkas av ditt civilstånd, hur länge du har bott i Sverige och om du har andra pensionsinkomster.

Ditt civilstånd påverkar garantipensionen

Full garantipension är 7 046 kronor per månad för den som är gift och 7 899 kronor per månad för den som är ogift.

Som gifta räknas även registrerade partners och sammanboende som har gemensamma barn eller tidigare har varit gifta med varandra. Som ogift räknas den som är skild eller änka/änkling. Makar som lever stadigvarande åtskilda kan också räknas som ogifta.

Beloppen gäller om du har bott i Sverige i minst 40 år. Läs mer om bosättning i Sverige under Garantipension ger grundtrygghet.

Annan pension kan minska din garantipension

Garantipensionen minskar om du har inkomstgrundad pension. Garantipensionen minskas med din inkomstpension, tilläggspension, änkepension eller viss utländsk pension. Den utbetalda premiepensionen minskar inte garantipensionen. Istället räknas inkomstpensionen upp så att den motsvarar även premiepensionen genom att inkomstpensionen beräknas utifrån all intjänad pensionsrätt.

Om de pensioner som minskar garantipensionen tillsammans överstiger 11 394 kronor per månad för dig som är ogift eller 10 099 kronor per månad för dig som är gift försvinner garantipensionen helt.

Garantipensionen påverkas däremot inte av dina eventuella kapitalinkomster, tjänstepensioner eller privata pensionsförsäkringar.

 

Hur ska de orka?

Vi är inne på vecka 3 på det nya året och på dessa tre veckor har vi redan fått vittnesmål från medlemmarna att det inte orkar längre.

Idag satt jag och pratade med två medlemmar som ville ge sin bild av hur de har det på sina arbetsplatser. På deras arbetsplatser var uppskattningsvis 30 % av de anställda idag sjukskrivna, några på lång sikt resten var korttidsfrånvaro.
På en fråga om chefen hade anställt någon för de som hade längre sjukskrivna så var svaret nej, eller ja kanske fast hon är ju på två arbetsställen. 

Samma sak förra veckan en arbetsgrupp som hör av sig även där just nu 30 % i frånvaro på arbetsplatsen. Hur ska de som är kvar orka själva. De jag pratade med dag vittnade också om att när de har lediga dagar blir de oftast uppringda för att det är kris att de behöver ut och arbeta övertid.

Dessa hjältar som sliter och pusslar för att verksamheten ska rulla på hur länge ska de orka?

Hur länge ska det gå innan arbetsgivaren gör något samordnat? jag upplever att varje chef inom sitt lilla område ska lösa hela underskottet verkar finnas i verksamheten. När är det dags att göra något som ska vara hållbart på längre sikt. 

På den ena arbetsplatsen sparas det i sinne medan det på nästa arbetsplats flödar pengar mellan fingrarna utan kontroll.

Fick övertidsjournalerna för hemtjänsten förra veckan, det som kommer fram får en att fundera. Hur kan det komma sig att de flesta med höga timmar övertid kommer från en och samma arbetsplats?

Att bedriva verksamhet på övertid blir mycket dyrare än att ha rätt antal personer anställda från början.

Som avslutning har jag ett matematikproblem som jag inte riktigt förstår hur de som räknat kommer fram till svaret.
Om en organisation minskar från 30 till 26 personer är det i min huvudräkning 4 årsarbetare som försvinner om alla hade heltid.
Men enligt det jag läst idag är 30 -26 = 8 årsarbetare. Säkert finns det nått matematiskt geni som kan ge mig svaret alternativt en ekonom med en vettig formel, men jag får inte ihop hur det räknat

Negativ trend gällande sjukskrivningar!

Sjukskrivningstalen för kvinnor anställa i kommunen var under 2014 mellan 0,5- 1 % procentenheter högre än jämförbar månad 2013. Trenden är tyvärr också att sjuktalen forsätter stiga. Siffrorna är på kommuntotalen, av erfarenhet vet jag att tyvärr är det kommunals medlemsgrupper som ligger i topp.

Den stora frågan är vad kan arbetsgivaren göra för att deras medarbetare, våra medlemmar inte blir sjuka av jobbet?
Frågar jag medlemmarna har de svaret, den vill ha fler arbetskamrater, scheman som är vettiga. att ständigt utsättas för stress, inte hinna med arbetet att inte känna sig tillräcklig bidrar till sjukdom.

Tycker det som står här på ett tydligt sätt vad det handlar om och hur stress påverkar medlemmarnas hälsa. Nu han det självklart finnas fler orsaker än arbetet som orsakar sjukskrivning. Men jag tycker mig se en tydlig koppling mellan medlemmarnas arbetsmiljö och sjuktalen.

Tidigare när det var rekordhöga sjuktal i kommunen var en del av svaret att vi har många långtidssjuka som höjer sjuktalen, med dagens regler är det inte svaret.

Sjukskrivningstalen för männen i kommunen är hälften av vad den är för kvinnorna, varför är det så?

Är arbetsmiljön den samma för män och kvinnor? Vilka orsaker finns till sjukskrivningarna? Kan svaret på den frågan bidra till en handlingsplan som gör att det blir ett trendbrott.

Urklipp från hemsidan

Det handlar om brist på kontroll, otillräcklig erkänsla och ersättning för utfört arbete, utglesad gemenskap, upplevda orättvisor och motstridiga värderingar (medmänskliga tjänster eller vinstintresse). Individualismen som samhällsinriktning, där gemenskap bara uppnås genom konsumtion, bidrar också i hög grad till en upplevelse av utsatthet och ensamhet som tvingar individen att söka nya sätt att skydda sig mot påfrestningar.
Den stora omställningen av den offentliga sektorn, där medmänskliga aktiviteter plötsligt blev prissatta, har lett till att stora samhällsgrupper känner sig utsatta, överbelastade och på gränsen till stressammanbrott

Källa. stressmottagningen.nu

Har samverkansavtalet överlevt sig själv?

 Vi har haft ett lokalt samverkanavtal mellan Kommunen och arbetsgivaren i över 20 år. Vi har skrivit om det, vi har tillsammans med arbetsgivaren utbildat. Arbetsgivaren själv har utbildat men det är som om nått ändå saknas.

Om de som ska vara bärare av avtalet inte kan MBL och AML i grunden hur ska vi då få ett lokalt avtal som bygger på bla dessa två lagar att fungera.

Utan lokalt avtal, då behöver alla arbetsgivarföreträdare lära sig lagarna, för nu tror jag ibland att arbetsgivarensföreträdare inte har en aning om att de har förhandlingsskyldighet. Det går inte bara säga jag är chef jag bestämmer!
Självklarheter som man själv lärde sig på första grundkursen som facklig, verkar inte vara självklart för de, där det står in anställningsannonsen att de ska ha den kunskapen.

Visst det kanske skulle bli lite tidsödande att gå tillbaka till MBL och AML. Men alternativet är kanske inte sämre jämfört med hur det är idag.
Som ni förstår en till dag där vi kan konstatera att Kommunen gör sig skyldiga till skadestånd enligt vår tolkning

Tillbaka

Efter lite julledighet både från jobbet och från bloggandet är det dagas att dra igång igen. Visserligen jobbade jag några dagar förra veckan men nu är det dags igen för en hel veckas arbete igen.

Mycket är det som är på gång fackligt, till veckan är det dags att återigen träffa arbetsgivaren och diskutera jour. Vi påbörjade överläggning före jul och nu är det dags att fortsätta med samtalen.

Har under veckorna sedan vi träffade arbetsgivaren fått in väldigt många svar från arbetsplatser om hur deras jour är organiserad. Resultat ca 30% har jour på ett sådant sätt att det går diskutera om det ska vara jour.

Väntar också svar på begäran om att få in övertidsjournalerna för alla som arbetat inom hemtjänsten, vi upptäckte ju en person i november som arbetat väldigt mycket i oktober, nu när vi fått övertidsjournalen för den enskilde personen så har personen arbetat över 700 timmar mertid och övertid på 10 månader. Bara i oktober arbetade personen 150 timmar övertid. 100 timmar mer än tillåtet.

Vi väntar på att Kommunen ska anställa fler personer och bevisligen på vissa arbetsställen har de utrymme för det.